Började med att summera året som gått för några år sedan och nu har det blivit en god vana som jag ser fram emot. Det gör att jag själv reflekterar över det år som gått och vad jag önskar mej inför det nya året.
2012 blev ett år med många känslomässiga förändringar både glädjande och sorgliga och mestadels under den senare halvan av året. När jag tänker tillbaka på första delen av året kommer jag inte på så mycket som hände men det betyder kanske att det rådde harmoni och stabilitet i mitt liv just då. Under våren tog min kurs på LTU i Webbutveckling ganska stor del av min tid. Plus att jag och nära kollegan/vännen Gunilla deltog i två olika utbildningar(Smartboard och Acrobat X) i Stockholm under våren. På det sättet utvecklades jag inom mitt yrke och tog ett kliv framåt. Ett annat område jag har utvecklat under året är fotografering. När macro-objektivet kom in i mitt liv öppnades en ny värld som jag innan dess bara anat.
Sommaren 2012 går inte till historien för att ha varit den varmaste men ändå såg jag till att utnyttja de soliga dagarna på bästa sätt, på stranden. Jag och barnen gjorde ingen längre resa den här sommaren utan var hemmikring och nån resa till Överkalix förstås. Sommarens största händelse var Theos ankomst. Min systerdotter och hennes sambo blev stolta föräldrar till en mycket klok och harmonisk pojke (och jag blev stolt gammelmoster). Dessvärre var det strax efter det dags att ta farväl av finaste Timo som lämnade oss i stor sorg och saknad. Han lever kvar för alltid i våra hjärtan. Jag själv avslutade sommaren med att åka till Stockholm med mina tre vänner från lärarutbildningstiden, en tradition vi hade för 20 år sedan.
Hösten började med en resa till Björkliden tillsammans med vännen Caroline och 40 andra kommunanställda. En fantastisk och härlig helg blev det på många sätt. Den största resan det här året har nog varit min inre resa och en stor anledning till den är mitt steg in i Luleå yoga centrum och in i världen av Yoga. Jag har dels hittat hem när det gäller träningsform(efter alla år på gymmet) men främst när det gäller den inre harmonin har jag fått verktygen till att finna frid. Känns fantastiskt!
I november var det dags för lille Viggo att göra entré. De fina vännerna fick äntligen träffa sin son som vi alla väntat på. Lycka! Bara några dagar efter det var det dags för min käre far att gå vidare, cancern fick för starkt fäste och kroppen orkade inte mer. En oerhörd sorg och saknad lämnade han efter sej. Vi har under julen begravt honom med de sina, farmor och farfar ligger inte långt från hans grav. Det var en vacker dag med solens strålar som spred ett vackert sken över molnen.
Den här senaste tiden har jag än en gång upptäckt hur jag är lyckligt lottad som har alla fina människor runt omkring mej som bär mej när jag själv inte orkar och som finns där även under mörka stunder. Människor som delar både glädje och sorg under året med mej. Jag är så tacksam över att ni finns och jag älskar er alla.
Inför det nya året har jag förväntningar på att när sorgen går över i saknad och fina minnen se att ljuset och glädjen återvänder. Jag önskar mej en solig vårvinter med mycket glädje och kärlek. Visualiserar även en semesterresa med barnen till sommaren.
Dags för mina löften till mej själv:
- alltid vara sann mot mej själv
- utvecklas inom yogan
- släppa sånt jag inte kan påverka och förlita mej på att det ordnar sej
Nu när dagen närmar sej sitt slut och jag snart ska bege mej till fina vännen Caroline för att fira in det nya återstår bara att önska er alla ett bra slut på 2012 och ett lyckosamt 2013! Må det bringa er kärlek och glädje!
Som jag har behövt den här dagen. Lugnt och stilla bortsett från hjälp med stämning av Elias gitarr och snabbesök av barnen. Senaste veckans kringflackande, trots att det varit jul och mestadels trevliga saker, plus ovälkommen förkylning har tagit på mina krafter som redan innan var slut. Så en dag med att göra ingenting behövdes.
Dags för julafton nr två. Ikväll har vi haft fullt hus först hos mamma och sen avslutade vi ätandet med åtta sorters fika hos moster.
Ikväll innan barnen skulle iväg till sin far passade vi på att dela ut julklapparna. Julstämningen infann sej på riktigt. Jag tycker verkligen att julen är barnens högtid och en tid till att vara tillsammans med nära och kära. Önskar er alla en riktigt fin jul med glädje och värme.
Igår var vi på knytis hos Melina och Per. Mycket gott fick vi ihop på tallrikarna. En varm och skön kväll i kära vänners lag. Extra roligt är det att även barnen tycker att det är trevligt att vara med.
Idag ska jag och Linnea baka pepparkakor av degen vi fått av älskade moster och hennes man. Blir mysigt med doften av gräddade pepparkakor, julen är här.
Idag har vi tagit avsked av pappa. Så många människor som nävarade var värmande att se. Det var vänner och släkt både från förr och nu. Det var en tung dag men med många nära och kära som stöttar blev det en ändå en minnesvärd dag. Pappa var en fin man med ett gott hjärta och han kommer alltid leva kvar i mitt hjärta <3
...och jag undrar om det nånsin blir som "vanligt" igen? Undrar om sorgen "går över". Saknaden efter pappa är enorm. Jag kan ibland vänta mej att se hans nummer när det ringer på mobilen men inser snabbt att det inte kommer att hända.
Idag har vi träffat prästen inför begravningen och pratat om hur vi vill ha det. Det var bra att prata om det men samtidigt rev det upp såret i hjärtat igen. I slutet av förra veckan hade jag så fullt upp med olika aktiviteter och begravningen kändes avlägsen. Nu närmar den sej och det blir så definitivt. Kanske blir det lättare att ta itu med sorgen sen...hoppas det.
Här är den utlovade bilden på min nya tatuering. Bilden togs direkt efteråt så området är lite rött och småblodigt.
Jag väljer att dedikera tateringen till minne av pappa. Mitt val att göra en ljus och en mörk lilja gjorde jag däremot för länge sedan. De symboliserar bland annat yin och yang, balans mellan det ljusa och mörka för mej. De två liljorna tillsammans står även för tvåsamhet. Den vita liljan står för min andlighet och gudomlighet (Får inte förväxlas med kristenhet då jag valt att lämna Svenska kyrkan för ett år sedan) och för sensualitet(enligt grekisk mytologi)
Det har snart gått två veckor sedan min älskade pappa avled och lämnade oss här på jorden. Känslan är overklig och sorgen obeskrivlig. "Fuck Cancer!" är ord som far genom huvudet då och då senaste tiden. Känner mej ibland arg över att livet är orättvist. Nånstans vet jag ändå att det var bäst för honom att få somna in fridfullt och inte längre behöva lida även o han sällan klagade. Mest troligt hade han inte klarat av en cellgiftsbehandling och det hade blivit ett plågsammare slut. Jag är dock tacksam att jag kunde vara med honom sista timmarna och hålla honom i handen så att han inte behövde vara ensam. Kommer att bevara den stunden i mitt hjärta för alltid. Undrar om jag kommer att känna mej "som vanligt" och kunna känna att livet är storslaget igen. Nu känns det långt bort. Livet är just nu en berg och dalbana för mej. Emellanåt glömmer jag att han inte är kvar men slås då snabbt av verkligheten. Allt praktiskt som måste ordnas känns ibland övermäktigt men då försöker jag tänka att det ordnar sej på nåt sätt till slut.
Känner en oerhörd tacksamhet över alla fina vänner och släktingar som på olika sätt stöttar och tröstar och finns där för mej.
