.

...och jag undrar om det nånsin blir som "vanligt" igen? Undrar om sorgen "går över". Saknaden efter pappa är enorm. Jag kan ibland vänta mej att se hans nummer när det ringer på mobilen men inser snabbt att det inte kommer att hända.
Idag har vi träffat prästen inför begravningen och pratat om hur vi vill ha det. Det var bra att prata om det men samtidigt rev det upp såret i hjärtat igen. I slutet av förra veckan hade jag så fullt upp med olika aktiviteter och begravningen kändes avlägsen. Nu närmar den sej och det blir så definitivt. Kanske blir det lättare att ta itu med sorgen sen...hoppas det.