.

Idag åkte jag och pappas sambo för att välja en gravsten till pappas grav. Jag har under en längre tid kopplat bort eller vilat i situationen att pappa är borta. Så när jag i måndags bokade in tid för gravstensval revs sorgen upp igen och det känns fortfarande overkligt att han är död. Men trots allt känner jag att han är med mej. Egentligen var det inte så svårt val av sten och motiv, vi föll ganska fort för den vi till slut valde. En fin sten blir det som passar pappas personlighet. Dagen blev ett fint steg i sorgeprocessen och nu längtar jag faktiskt efter att åka och besöka graven när det blir sommar.