.

Nu lyfter vi snart mot Cypern. Så nu tar jag även semester från bloggen :)
Ser fram emot mycket sol och bad. Kram på er!

Idag konfirmerades Linnea. Det var en modern konfirmation med berättelser och sång. Efteråt hade vi lunch hemma hos oss för 20 personer. Stora delar av släkten kan man säga trots att många saknades. Linnea var nöjd med dagen.

Äntligen fick Linnea se sina favoriter!

Mitt favorithotell i Stockholm är Clarion Sign. För vårat dygn i storstan valde jag det för övernattning. Hade turen att få ett superiorrum med utsikt över omgivningen.

Magisk stund i Kungsträdgården. Av en händelse stötte vi ihop med fina Malin när vi skulle fotografera de underbara körsbärsblommorna.

För två veckor sen funderade jag över vilket band jag skulle vilja se live. Kom då fram till att helst av allt vill jag se danska bandet Volbeat. Kollade deras turnéplan och konstaterade att de bara skulle vara i Sverige på nån sommarfestival och tänkte att jaja jag får väl vänta nåt år då. Så i torsdags när jag fick mail från Ticnet om att Volbeat släpper biljetter för två Sverigekonserter i november jublade jag. På fredagmorron var jag först på plats på Kulturenshus och köpte två biljetter. Jippie! Magi på högsta nivå. Fråga/be så ska du få ;)

med nyttiga smothies, coccosolja och zyx. Förkylningen bröt ut igår fast jag var dum nog och tog alvedon och var aktiv under dagen. Nu har jag börja lyssna på kroppen och stannat i sängen sen igår eftermiddag. Läser En självläkande människa av Sanna Ehdin och tänker friska tankar. Ska vara frisk fort!

Idag åkte jag och pappas sambo för att välja en gravsten till pappas grav. Jag har under en längre tid kopplat bort eller vilat i situationen att pappa är borta. Så när jag i måndags bokade in tid för gravstensval revs sorgen upp igen och det känns fortfarande overkligt att han är död. Men trots allt känner jag att han är med mej. Egentligen var det inte så svårt val av sten och motiv, vi föll ganska fort för den vi till slut valde. En fin sten blir det som passar pappas personlighet. Dagen blev ett fint steg i sorgeprocessen och nu längtar jag faktiskt efter att åka och besöka graven när det blir sommar.