Kloka ord i repris
Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad
du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål.
Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar
göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att
du lever.
Jag bryr mig inte om vilka planeter som snurrar kring din måne.
Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig
öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer
smärta. Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, utan att försöka
dölja den eller förminska den eller bota den.
Jag vill veta om du kan vara glädjen, om du kan dansa ohämmat
och låta extasen fylla dig ut i tå- och fingerspetsarna utan att förmana
oss att ta det varligt, att vara realistiska, att minnas våra mänskliga
begränsningar.
Jag bryr mig inte om ifall den historia du berättar för mig är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken för att vara sann
mot dig själv, om du kan bära att bli anklagad för svek och inte svika
dig själv, om du kan vara trolös och därför tillförlitlig.
Jag vill veta om du kan se skönhet även när den inte är vacker, varje dag,
och om du kan ösa ditt liv ur dess närvaro.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå
stå vid stranden av sjön och ropa ´Ja!´ till den silvriga fullmånen.
Jag bryr mig inte om var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill
veta om du kan stiga upp efter en natt av sorg och förtvivlan, trött och
sliten in i märgen, och göra det som behöver göras för barnen.
Jag bryr mig inte om vem du känner och hur det kommer sig att du är här.
Jag vill veta om du tänker stå med mig i eldens mitt och inte vika undan.
Jag bryr mig inte om var eller vad eller med vem du har studerat. Jag vill
veta vad som håller dig uppe, inifrån, när allt annat brister.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen trivs
med ditt sällskap i de tomma stunderna.
Tänkvärda och kloka ord...
