Ajajaj..
Har upptäckt hur viktigt det är att tänderna är ok. Sedan förra helgen har jag haft ont i tänderna nertill på höger sida av munnen. Hade en bestämd känsla av att jag inte ville tillbaka till Örnäsets tandvård så jag ringde Tandlaget på Hermelinen.
Fick en tid på eftermiddagen samma dag. Kanon, tänkte jag. Gratis kundparkering utanför och ett personligt bemötande med fast handslag av tandsköterskan gjorde att jag kände mej lite bättre till mods trots värkande käke när jag slog mej ner för att vänta på min tur. Efter att röntgenbilder tagits konstaterade sköterskan Siv och läkaren J-O att jag hade ett stort hål nere på tredje tanden innifrån. Bedövning lades och de satte igång med att ta bort amalgamfyllningen och sätta dit ny fyllning. Det tog inte lång stund innan det var klart och jag kunde betala och åka hem med halva käken bedövad. När bedövningen sent omsider klingade av kunde jag äntligen äta middag. Kände lite obehag i tanden innanför den lagade tanden när jag tuggade men tänkte att det var från att ha blivit störd under lagningen. Somnade utan värk i munnen men när jag vaknade kände jag att när jag bet ihop tog det fortfarande ont i tanden.
Ringde Tandlaget igen och fick en tid, på fredag morgon, för att slipa ner tanden bredvid den lagade för att den inte skulle överbelastas. HUuu tänkte jag, skönt, då var det bara det som behövdes... Efter lunchen tog smärtan i full styrka igen och när jag kom hem efter jobbet ringde jag än en gång till det tålmodiga Tandlaget. Den här gången ville de att jag skulle komma in direkt så att trycket på tanden skulle slipas bort på en gång. B-O slipade snabbt ner lite här och lite där. Med en uppsättning Pronaxen åkte jag hem med löfte att få komma åter på morgonen därpå kl sju om det skulle bli värre. Trycket på tanden var borta och värken blev mindre. Om det berodde på tabletterna eller på att det var bra återstår nu att se.
Så nu sitter jag här och tycker enormt synd om mej själv för ovanlighetens skull. Brukar inte vara den som klagar över smärta eller ägnar mej åt självömkan. Önskar och hoppas att det ska läka och bli bra utan vidare ingrepp i munnen.
Måste säga att så bra bemötande jag fått på Tandlaget har jag sällan mött inom Landstingets tandvård. Kände mej trygg och inbegripen i samtalet kring mina tänder. Rekommenderar verkligen ett besök där om man behöver tandvård.
Tar en pronaxen och beger mej mot sängen och hoppas att tandfen hjälper mej och tar bort det onda i tanden :)
(Oj, vilket långt inlägg. Inser att det förmodligen är som en terapi för mej att få skriva av mej det onda...)
Fick en tid på eftermiddagen samma dag. Kanon, tänkte jag. Gratis kundparkering utanför och ett personligt bemötande med fast handslag av tandsköterskan gjorde att jag kände mej lite bättre till mods trots värkande käke när jag slog mej ner för att vänta på min tur. Efter att röntgenbilder tagits konstaterade sköterskan Siv och läkaren J-O att jag hade ett stort hål nere på tredje tanden innifrån. Bedövning lades och de satte igång med att ta bort amalgamfyllningen och sätta dit ny fyllning. Det tog inte lång stund innan det var klart och jag kunde betala och åka hem med halva käken bedövad. När bedövningen sent omsider klingade av kunde jag äntligen äta middag. Kände lite obehag i tanden innanför den lagade tanden när jag tuggade men tänkte att det var från att ha blivit störd under lagningen. Somnade utan värk i munnen men när jag vaknade kände jag att när jag bet ihop tog det fortfarande ont i tanden.
Ringde Tandlaget igen och fick en tid, på fredag morgon, för att slipa ner tanden bredvid den lagade för att den inte skulle överbelastas. HUuu tänkte jag, skönt, då var det bara det som behövdes... Efter lunchen tog smärtan i full styrka igen och när jag kom hem efter jobbet ringde jag än en gång till det tålmodiga Tandlaget. Den här gången ville de att jag skulle komma in direkt så att trycket på tanden skulle slipas bort på en gång. B-O slipade snabbt ner lite här och lite där. Med en uppsättning Pronaxen åkte jag hem med löfte att få komma åter på morgonen därpå kl sju om det skulle bli värre. Trycket på tanden var borta och värken blev mindre. Om det berodde på tabletterna eller på att det var bra återstår nu att se.
Så nu sitter jag här och tycker enormt synd om mej själv för ovanlighetens skull. Brukar inte vara den som klagar över smärta eller ägnar mej åt självömkan. Önskar och hoppas att det ska läka och bli bra utan vidare ingrepp i munnen.
Måste säga att så bra bemötande jag fått på Tandlaget har jag sällan mött inom Landstingets tandvård. Kände mej trygg och inbegripen i samtalet kring mina tänder. Rekommenderar verkligen ett besök där om man behöver tandvård.
Tar en pronaxen och beger mej mot sängen och hoppas att tandfen hjälper mej och tar bort det onda i tanden :)
(Oj, vilket långt inlägg. Inser att det förmodligen är som en terapi för mej att få skriva av mej det onda...)
Kommentarer
Trackback
